äh!

trötthet fungerar för mig ungefär som alkohol fungerar för andra.

i trötthetens tecken skrev jag ett par -tokärliga!- mail till honom inatt. utan att blinka. utan att tänka efter.

i vaket tillstånd hade jag vägt orden, raderat och skrivit om för att sedan kanske spara en kopia av brevet oskickat eller raderat allt i slutändan. ja, så är det ofta. det är inte många brev jag skriver till honom som når honom.

jag tänker inte återge mina mail här ; ) , men jag kan iallafall berätta att jag önskade mig en bok.

Äg mig, bind mig.
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9185683329

jag är inte…

sms imorse:

jag är inte så komplicerad.
jag behöver bara lite smisk ibland för att vara harmoniskare.

Nu natt. Röda ränder. Varm. Inuti, utanpå. Kär. Fullständigt.

. . .

(Fast jag ville ha mer, mycket, mycket mer… Varför vill jag ha mer? Är det mer smärta jag vill ha eller är det en djupare undergivenhet jag är ute efter eller vill jag känna att han Tar Makten ifrån mig? Jaja, skitsamma, det är iallafall fint på köksbänken nu och belöningen gjorde ont på det bästa sätt man kan tänka sig. Mmm.)

(Som ni säkert förstår av detta inlägg har det varit lugnt på smiskfronten ett tag och jag saknade så att jag nästan kände mig vilsen i själen!)

jag älskar

Tänk om någon hade sagt till mig för ett år sedan, när jag trånade efter just detta, att det var just såhär det skulle kännas? Att jag aldrig mer skulle vilja leva utan det. Att det var precis så rätt som jag visualiserade.

Jag älskar. Jag älskar Honom så starkt. Jag älskar den ömma kyssen som fångar upp mig precis efter örfilen landat på min kind. Jag älskar hans beröm när jag klarar saker jag säger att jag inte kan. Jag älskar smekningarna som avgudar min kropp, min kvinnlighet & min sexualitet. Jag älskar smärtan när han smiskar mig som varvas med pussar på min rygg. Jag älskar den stora starka handen som håller i min nacke när vi tar vanliga små promenader. Jag älskar smärtan när han biter en aning för hårt samtidigt som jag kommer i en stark orgasm. Jag älskar när han nyper mig i armarna när vi tittar på nån tråkig fotboll eller nått. Jag älskar så intensivt att det nästan, men bara nästan, känns jobbigt ibland. Tänk att man kan vara så kär, såhär, fast det gått så många år. Tänk vad en fast hand och en bestämd man kan trolla fram. En mig som mår alldeles underbart & älskar Honom över allt annat. ♥

Han heter M i min mobil.
M för hans namn.
M för Master…

SOMMAR

Som ni märker har jag annat för mig än att skriva här men det är ju kul att ni tittar in ibland och lämnar kommentarer efter er ändå!

Ha en fin sommar allihopa!

P.S. Det går att nå mig (eller min man om man så önskar) via mail om man vill: hemligasidan@gmail.com

Sträng och rättvis

-Är du arg?
-Nä, jag är sträng och rättvis!
-Rättvis? Mot vem?
-Dig. Så du verkligen vet vad som gäller.

-Vad är det? frågar han.  
-Jag är öm.
-Jag sa ju att du skulle bli röd på rumpan ikväll.
-Mm…
-Ja, dåså.

Nej, jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. Det är så många känslor i mig. Underbara, härliga, självklara, magnifika. Men lite undrande;

Varför stör det honom om jag säger aj när han vill att det ska göra ont?

Varför betyder 95% av mina nej inte nej?

Varför blir jag ”queenie bitch” ibland?

Och varför, för guds skull, tycker han att jag ska be om lov för att få plocka undan hans kaffekopp på morgonen?

Vad är lek och vad är allvar? Vad är verklighet och vad är sexuellt? Är inte leken en del av livet och därmed allvar? Är inte sexet verkligt och därmed verklighet?

Varför älskar jag honom mer när han är hård mot mig? Varför går det en ilning genom mig när han frågar mig ”Behandlar man sin man så?”.

Är det en lek vi leker med en piska i hans hand eller är det en verklighet vi landat i? Och vad är skillnaden isåfall?

Nej, han står inte och piskar sin fru i bastun på helgerna. Han noterar reaktioner. Vilka aj ska han lyssna på och vilka ska han tysta? Vilka nej ska han strunta i och vilka – om några - menar jag? Vilka rörelser ska han stoppa och vilka ska han tillåta? Han piskar inte. Han noterar reaktioner. Jag får inte smisk. Jag reagerar. Jag, eller min hud.  

Det har gått lite för långt då. När jag går in till honom enbart för att gnälla. Då har det gått för långt. Det blir randigt då.

Och sen. Så avslappnad, lugn, harmonisk, hel i hans närhet. Så nära, intensiv, stark och total vår kärlek. Så älskad, omhändertagen, uppskattad jag.

Nej jag har ingen aning om vad jag ville med det här inlägget. Komma förbi min skrivkramp kanske.

Glad påsk!

Content

Sällan känner jag mig så content som jag gör just nu.

Till ljudet av hans snarkningar viskar jag; Godnatt, min Älskade.

Sa jag det där?

-Vad är det, älskling?
Vi har nyss kommit upp ur badet och jag är inte på humör. Jag är verkligen inte på humör. Jag är trött. Jag är hungrig. Bland annat.
-Bebisen har bråkat med mig hela kvällen, du har inte stekt köttet när jag duschade fast jag trodde att du skulle göra det, jag har inte fått nått smisk fast du lovade mig det (Va? Sa jag det där? Sa jag det där? Sa jag det där? Jag måste rabbla vidare snabbt som attans så att han inte märkte vad jag sa!) …potatisgratängen är väl torr vid det här laget, huset blir aldrig färdigstädat!… och jag är trött som en apa!

Jag tittar på honom. Nog hörde han vad jag sa. Fan också!

-Men du verkade inte vara särskilt upplagd…
-”Du verkade inte!…” Jag suckar högt.
-Du ska steka köttet så piskar jag dig samtidigt.
-Nä!
-Jo.
-Nä, för jag har ingen lust!

Han kommer fram till mig, tar tag i min hästsvans och sliter uppåt och jag säger argt & surt:
-Aj, släpp mitt hår!
-Var lite följsam då!

Han tar ett hårt grepp om min nacke. Jag går mot köket, han styr mig mot sovrummet.
-Du ska följa med och hämta piskan, älskling.
Jag både vill springa till sovrummet och välja ut en åt honom och sätta hälarna i golvet och streta emot som en bångstyrig jag-vet-inte-vad.

-Vilken vill du ha?
-Beror på hur hårt du tänker slå.
Han tar först den snällare ridpiskan men hänger tillbaka den och tar den som är längre, smalare och hårdare.
Antingen vill han inte slå särskilt hårt eller så vill han att det ska göra ont.

Han ville att det skulle göra ont.

Igårkväll

-Jag vaknade innan fem och kunde inte somna om! Jag var lite sugen på att knulla på dig då! säger han när jag går upp på morgonen.
-Jag vet.
-Men så tänkte jag att det kunde jag ju inte göra.
-Varför inte?
-Det skulle väl va elakt, du behöver ju din sömn.
-Äh! Jag bara väntade på att du skulle köra in kuken i mig men så gick du upp istället!
-Var du vaken?
-Vet inte du att jag är tillgänglig för dig alltid?
Han ler.

-Aj! Vad är det med dig & nypas egentligen? frågar jag på kvällen. Vi har gått och lagt oss för att sova efter en lång, jobbig dag och han har just nypt mig ganska hårt på insidan av låret.
-Lyd då.
-Va?
-Om du lär dig lyda snabbare behöver jag inte nypa dig.

Jag svarar honom inte. För återigen är jag inte tankeläsare och nej, jag särar inte blixtsnabbt på benen för att hans hand närmar sig. Det är först när han nyper mig som jag särar – en aning – på benen. Så har det väl alltid varit tror jag. Skillnaden är att han har börjat nypa så förbannat hårt. Inser att han i orden ”att lyda” lägger att jag ska sära på benen när hans hand närmar sig utan att han säger nått. Jaha. Ok.

Halva jag är skitirriterad på honom. Halva jag vill vända mig mot honom, krama honom, säga hur lugn jag känner mig inuti. Hur upphetsad jag blir. Hur till lags jag vill vara.

Han stoppar in ett finger i mig. Leker med mig. Tar bort. Kommer närmare. Kör in kuken i mig. Jag sluter mina ögon och försvinner in i känslan. Det är så jävla skönt! Jag kommer ganska omgående. Skakar. Blir tung i kroppen. Han fortsätter. Och fortsätter. Håller en hand över minn mun & näsa så att jag inte får nån luft och jag kommer igen. Jag börjar snyfta. Han tar tag i mig och vänder mig om, lyfter upp mig på honom och med fötterna under hans rumpa rider jag honom, fast jag sitter mycket still, jag har nästan fått nog. Han ger mig en dask på rumpan innan han tar tag i mig och bestämmer mina rörelser åt mig. Åh, herregud, jag är på väg att komma igen. Jag orkar inte titta, jag orkar inte lyssna, jag faller gråtandes ihop på honom, tvingar mig bort från honom och lägger mig ihopkurad brevid honom. Han håller om mig & pussar mig och låter mig hämta mig ett tag.

Efter ett litet tag flyttar han på mig så att jag ligger på rygg, han lägger mina ben på sina axlar, tar tag i mina armar, drar dem ovanför mitt huvud och håller hårt i dem när han knullar mig. Jag rör mig inte. Försöker inte slita bort mina händer från hans grepp. Försöker inte ens möta hans rörelser. Jag bara tar emot. Jag kommer igen och tårarna rinner nerför kinderna på mig; det blir alldeles för jobbigt för att hantera.

I vanliga fall brukar jag ligga kvar i sängen och hämta mig ett tag men den här gången reser jag mig upp så fort han kommit och rusar in i duschen där jag sköljer sjukt varmt vatten på mig i många minuter.

När jag kommer tillbaka till sovrummet sover han. Jag kryper ner i sängen brevid honom, han märker att jag kommer och kramar mig och ger mig en puss på pannan innan vi somnar väldigt gott båda två.

Frågan han ställde imorse löd:

Hur mycket ved ska jag köpa till helgen, älskling?

Han sa nej

Det gällde en ganska stor fråga. Jag kände spontant ”nej” men velade lite mellan ja & nej. Min pappa tyckte ”ja” så jag tenderade att landa där utan vidare tankekraft, för det var en svår fråga att tänka på.

Igårkväll sa han nej och det var inte ruckbart märkte jag direkt. Jag hade ingen lust att tjafsa emot honom så jag svarade ingenting. Jag reagerade först med en underliggande känsla av ilska men den försvann väldigt snart och övergick i en stor känsla av lättnad.

Jag tror att han trodde att jag blev sur på hans nej men jag blev lättad. För att han tog bördan ifrån mig. För att han tog hela beslutet åt oss. För att jag kan luta mig mot honom & hans beslut när jag förmedlar mitt nej vidare. Frihet att säga emot. Frihet att slippa besluta. Frihet att sluta vela och veta vad jag tycker. Jag kände spontant nej och nej är vad jag tycker inser jag efter en del funderande.

Jag är tacksam för att han så tydligt visade var han stod i frågan och markerade hur oruckbart det är.

Han sa nej.

Tack.