Smiska mig!

Smiska mig…
tills jag fylls av en smärta
så stor
att den försvinner
tills mitt hjärta
inte bara tror
utan vet att det är det som vinner

Om jag vågade

Om jag vågade skulle jag ge honom en önskelista. Inte vilken som helst utan en som man måste gå till en speciell butik för att handla, eller kanske handla via internet. Men om jag vågade skulle jag gärna gå till butiken och handla istället för att beställa på internet. Det ligger en spänning i det som jag inte riktigt kan sätta ord på. Men jag vågar nog inte. Varken det ena eller det andra.

Men tänk om jag vågade. Vad häftigt det skulle vara att parkera bilen, ta några steg över gatan (jodå, jag vet exakt var butiken ligger och var vi ska parkera, men jag vet det av helt andra anledningar *s*) och gå in i butiken. Jag skulle vara väldigt tyst och blyg i den situationen, tror jag. Jag har varit i den situationen tidigare, i tre olika butiker, men det är väldigt länge sedan. Nu skulle det vara på ett annat sätt, för nu är ärligheten en större ingrediens. Tidigare kunde vi mer avfärda det med att vi hade ett vågat sexliv eller att vi ”lekte”. Men nu när jag har sagt att det är en del av den jag ÄR, och att det är någonting jag inte bara vill ha utan BEHÖVER känner jag mig genast mer utelämnad. Även om ingen annan vet.

Så vi parkerar bilen. Han går hundra meter bakåt och sneddar över gatan för att betala parkeringsbiljetten. Jag väntar i bilen så länge. När han kommer tillbaka och lägger biljetten i vindrutan säger jag att jag inte vet om jag vågar. ”Du vågar, älskling!” säger han snällt & ler. ”Kom nu!” befaller han med en bestämd blick och genast befinner jag mig i en lugn, säker undergivenhet istället för en osäker mig själv. Jag går stolt brevid honom. Han öppnar dörren till butiken och jag går först in, med hans ena hand på min rygg.

Det är en skum butik och jag hör inte hemma där. Han hör inte hemma där. Vi har för vanliga kläder på oss, vi har för vanliga tankar i våra huvuden. Vi är helt enkelt alldeles för vanliga människor för att passa in i miljön. Jag har aldrig varit i butiken så jag vet ju inte, men jag kan föreställa mig. Vi ska köpa två, kanske tre saker. Jag har gett honom förslag på vilka jag vill ha (kan tänka mig, vill testa, som eggar mina fantasier) och han ber att få titta på några av dessa. Han ber att få testa dem redan där och då i butiken, ungefär som mannen i 9½ vecka testar piskan på hennes lår i hästbutiken, och jag blir generad. Var är provrummet?! Jag tänker inte sitta eller stå här och bli testad på.

Vi testar tre olika. Jag vill helst ha den andra men han tycker att den första var bäst. Mer användnig för den, ler han. Men den skrämmer mig, säger jag. Du vet att jag inte bara VILL ditt bästa utan VET ditt bästa, älskling. säger han. Han kysser mig ömt och jag nickar. Dessutom vet jag att du egentligen vill ha den andra men att du inte vågar erkänna det, inte ens för dig själv. Han har rätt. Han vet att jag vet det.

Vi tittar på några andra saker, inte för att vi är intresserade av dem utan för att de finns i butiken vi befinner oss i. Saker som gör mig generad bara av att titta på dem. De känns alldeles för perversa och kinky för min del och han håller med mig. Han stannar till vid rottingarna. En sån här på din rumpa, älskling… vad tror du om det? Jag blänger surt mot honom. Tänk om någon hörde? Inte alls! svarar jag. På din isåfall! säger jag bitskt. Han är ute på djupt vatten när det gäller att testa mina psykiska gränser och det vet han. Jag tror att den vore bra att skrämma dig med! Hans ögon smalar när han säger det och det finns ett allvar i hans röst som får mig att darra inombords. Jag märker att mannen som jobbar i butiken hör vad han säger man han reagerar inte. Han är väl van vid mycket och dessutom mycket värre saker. Jag vill bara försvinna från situationen samtidigt som jag vill svara: ja, det tror jag. Jag vill springa ut mot bilen samtidigt som jag vill fråga honom om han läst mina tankar. Jag tror han ser mina tankar för han ler. Vi tar en sån, älskling. Vänta där så går jag och betalar.

Med en anonym påse i sin vänstra hand och sin högra om min midja går vi därifrån. Han med steg som jag tycker signalerar till hela världen att han är den dominanta i vårt förhållande. Jag med steg som är busiga, stolta & följsamma på samma gång. Vi ler, vi pratar, vi skrattar och vi ser säkert nog egentligen ut som vilket vanligt par som helst för resten av världen. Det är nog bara jag som tror att det vi just gjort gör att det lyser om oss. Han ser inte ett dugg dominant ut mot mig. Han ser bara ut som en gentleman. Som den gentleman han ÄR.

Försiktigt

Du sitter där. Ber mig komma till dig. Jag kan inte neka din blick, din röst. Jag kommer till dig, sätter mig framför dig. Du ler mot mig, lägger ena handen på min nacke. Drar mig mot dig. Kysser mig. Hett. Du vill ha mig. Jag sluter mina ögon. Är på väg att krypa upp i din famn. Du hindrar mig. Du tar fram din andra hand. Du håller ridpiskan i den. Jag spärrar upp ögonen. Lugn, älskling, säger du. Pussar mig i pannan, kysser mig på munnen. Jag vill ju bara ditt bästa, vet du väl? säger du. Jag nickar.

Du smeker mig med toppen på piskan. Försiktigt, så oerhört försiktigt. Jag sluter mina ögon & tittar in i dina om vartannat. Sära på benen, ber du. Jag tvekar lite. Du snärtar till lite försiktigt på insidan av mina lår, höger, vänster, höger, vänster. Det gör inte ont.
-Du vet hur ont det kan göra, säger du.
Mmm. Jag särar mina ben, biter mig i underläppen, stirrar dig rakt i ögonen. -Du är vacker, älsklig, säger du & kysser mig. Jag älskar dig, säger du.

Vänd dig om. Ett sting av rädsla finner mig. Ska det göra ont nu? undrar jag. Men i smärta bor njutning, vet jag. Så jag vet inte vad jag vill, jag vet inte vad jag tycker eller tänker eller känner. Du vet det bäst, tänker jag. Du vet precis vad jag behöver, känner jag. Jag vänder mig om, ligger naken på några kuddar framför dig. Du sitter i fotöljen bakom mig. Du smeker mig med piskan, du använder den som en förlängning av din kärleksfulla hand. Jag kröker mig. Svarar på din beröring. Du böjer dig fram mot mig, viskar ord i mitt öra som inga svar vill ha. Pussar mig på halsen, i nacken. Vi möts i en kyss, en kyss jag vill stanna kvar i, men du försvinner med ett självbelåtet leende. Du älskar när jag vill ha dig.

Plötsligt, när jag precis fått för mig att du bara ska smeka mig mjukt, snärtar det till. En gång bara. Jag rycker till, jag låter lite men jag är still, jag säger inget. Du smeker mig där piskan landade… du säger mmm… du tycker om makten du har över mig när jag ger mig själv till dig så totalt. Jag vill bara vända mig om, hoppa i ditt knä och älska här och nu… kanske har du andra planer. Kanske inte. Jag bryr mig inte, jag bara njuter av din närvaro, din kärlek… hela Dig.