Om oss

Sista juli 2010:

Nu är det såhär va, att jag tycker att det är lika skittråkigt att skriva om-oss-texter som andra tycker att det är roligt att läsa dem. Förmodar jag eftersom jag själv alltid går in på ”om oss”-texten när jag besöker andra bloggar. Man vill ju veta vem som är bakom hemsidan man snubblat in på.

Men just nu har jag ingen lust alls så det kommer vilken dag som helst. Och den gamla texten ruttnade jag ihop på så totalt att jag gjorde den ljusgrå:

Vi träffades någongång i mitten på nittiotalet, vi var unga då.  Han var mannen jag väntat på; den stora, starka mannen som visste vad han ville och som tog mig med storm.

Första gången jag trodde att vi skulle pussas tog han tag om min haka och precis innan hans mun skulle möta min vände han mitt ansikte bort från sig och pussade mig på kinden. Sen gick han. Jag stod tyst kvar i en kvart och bara undrade vad som hade hänt.

Vi hade ett underbart sexliv i flera år som vi kryddade med smisk, handbojor, rep, och så småningom även piskor. Kärleken flödade. Och jag strök alltid hans skjortor fast han aldrig någonsin bett mig göra det.  

Sen kom barnen.

Plötsligt hade vi sex så sällan att man skulle kunna räkna gångerna på ett år på fingrarna på två händer – utan att börja om, alltså. Det bara blev så. Har man mycket sex vill man ha ännu mer sex. Har man lite sex blir man i det närmaste asexuell till slut. Som om den delen av hjärnan stänger av. Kanske nån sorts försvarsmekanisk för att man inte ska bli tokig eller nått, vad vet jag.
Ibland tvättade jag hans skjortor åt honom men jag svarade lika ofta ”Gör det själv!” om han frågade ifall jag hade tvättat några. Och strykta, ja det blev de inte på flera år. Han började köpa strykfria skjortor på Dressman istället.

Inte för att jag inte saknade sexet och dominansen, men jag la ingen kraft på det. Annat var viktigt och jag ”klarade mig bra” utan.

Vi började tjafsa. Vi hade knappt bråkat på alla år vi varit tillsammans men vi började tjafsa. Jag blev gnällig och han blev plötsligt en sån där man som inte fattar nått och gör allt fel eller inte gör nått alls. Jag trodde ju såklart att det berodde på ”småbarnsåren” och det var väl bara härda ut. Barnen växer ju. Småbarnsåren försvinner.

I maj 2009 hade vi sex, kanske för femte max tionde gången sedan årsskiftet, och ett par lätta daskar på min rumpa väckte mitt behov efter mer. Jag kände en längtan, en saknad och en stor hunger efter hans dominans efter det. Jag lät honom veta det. Jag var helt enkelt tvungen att berätta.

Samma kväll som jag berättade för honom, via en inköpslista, hade vi dominanssex. Åh, vad underbart det var!

I juli/augusti 2009 började vi utforska att ha lite dominans i vardagen också. Inte alls i stil med 24/7 eller TPE utan bara för att ha den där underliggande tonen; för att då och då (utan att ha sex) få känna den där magiska spänningen som uppstår när han är bestämd och jag följer honom.

Nu för tiden tycker jag att det var längesedan vi hade sex om det har gått mer än fem dagar. Vilken skillnad det är nu mot hur det var i våras och i flera år innan dess! Jag stryker alla hans skjortor åt honom, det började jag med utan att han sa ett ord om det. Plötsligt ville jag göra det för honom igen.

Det är en härlig resa vi gör och vi tar små steg här & där och då & då och i den här bloggen skriver jag ner mina funderingar & minnen.

Till och med 13 september stod det:

Vi är båda 30+, han några år äldre än mig & vi har varit ett par i över tio år. Vi hamnade i det där vardagsträsket och bråkade om allt & inget. Nyligen har jag insett att dominanssexet vi hade innan barnen föddes betydde mer för oss som par & för vår relation än jag trodde.

Nu har vi nyligen börjat utforska dessa sidor av oss själva igen efter att min längtan efter hans dominans helt enkelt blev för stor. Under sommaren har jag lärt mig mycket om mig själv; om varför jag gjort som jag gjort, varför jag gör som jag gör, och vad jag vill & behöver. 

Vi får se vart det leder… : )