Bok: Äg mig, bind mig

Äg mig, bind mig av Dominique Payne.

Risk för spoiler om du läser vidare.

Boken handlar om F (kvinna). Någon skriver om F i tredje person. Meningarna är korta och jag irriterar mig på det. För min del blir det inget naturligt flyt i texten när meningarna är så förbannat korta.

F är tillsammans med T. De har det perfekt men tråkigt, ungefär. F halkar in i dominansens värld, söker upp en professionell Master och lever ut sina fantasier med honom när T är borta på tjänsteresor.

Jag hade läst cirka femtio sidor i boken när jag sa till M att det här är en bok som nog många män (och kvinnor!) skulle behöva läsa. Men de som behöver läsa boken (som T?) förstår inte att de behöver läsa den. Lite tragiskt det där.
-För att få reda på hur kvinnor vill bli behandlade? frågade han mig.
-Ja, men kanske mest för att förstå hur kvinnor fungerar, funderar & fantiserar.

Plötsligt ändras tonen från hon/henne till jag/mig och det stör mig något oerhört! Är det med flit eller har författaren begått ett huge mistake?

Jag stör mig vansinnigt mycket på att kvinnan det handlar om är otrogen. Jag Har Så Svårt För Otrohet! Flera gånger i boken skrivs det “det är bara sex” och det insinueras att sådan sex kan man inte få av sin kärlekspartner. Motsägelsefullt blir det dock när det gång på gång står att det handlar om ens innersta begär och om att bli fri och om själsligt och sånt. Det går inte ihop. Det kan inte “bara vara sex” och sen vara så vansinnigt primitivt nära! 

Är det ok att vara otrogen om man drömmer om dominanssex – antingen som undergiven eller dominant? Jag kan inte annat än att tro att det är en av de saker boken vill förmedla (förutom att göra reklam för bdsm-sex, som jag tycker att den gör bra!)

Ja, bdsm-sexet beskrivs bra. Det märks att författarinnan vet vad hon talar om.

Det blir dock lite too much för mig när det blandas in två kvinnor i leken som är “härskarslavinnor” och när det leks med kiss. Lite kisslek hade jag inte haft några problem med men den kisslek som beskrivs i boken gör mig äcklad. Och om det gör mig äcklad, vad ska då “vanliga människor” tycka och tänka? Det skulle kunna vara en riktigt bra bok för att få “vanliga människor” att förstå oss som tycker om bdsm bättre, speciellt eftersom magin mellan dominant & undergiven beskrivs väldigt bra, men med kissleken som beskrivs och analleken i det svarta badrummet så blir det inte så. Snarare kommer “vanliga människor” fortsätta att tycka att vi som gillar bdsm är helt sjuka i huvudet om det nu är så att vi leker sånna kisslekar och vill ha en hand uppstoppad i analen. Men alla leker inte sånna kisslekar och alla vill inte ha en hand i analen. Pga detta tycker jag att boken mest lämpar sig för dem som själva aktivt utövar bdsm eller drömmer & fantiserar om att göra det. Det är inte en bok för gemene man.

Det här är bra med boken:
Bdsm-sexet
Smisk&piskbeskrivningar
Fantasierna hon har
Tankarna hon har

Det här är mindre bra med boken:
Otroheten!
Alla hor-namn. Kisshora, piskhora osv. För mig är det för mkt verbal förnedring.
Jag Saknar Kärleken, den där MAGISKA kärleken som uppstår mellan dominant och undergiven. Här åker hon bara hem efter sessionerna och Saknar sin Master när hon är hemma med sin Tråkiga sambo T.

Jag förstår bara inte varför man måste söka sig utanför sin relation för att leva ut sina fantasier och drömmar!

Man kan visst knulla som djur och få en kuk nedtryckt långt i halsen fast man delar hus, bil, barn och vardag. Faktiskt.

Jag blir vansinnigt tacksam för att jag har min M när jag läser boken för jag inser att om inte han delat detta med mig hade jag varit olycklig av längtan. Jag hade aldrig i livet sökt mig utanför relationen eller gått till en professionell Master och betalat 1500 spänn för smisk. Never. För mig är kärleken vital. Och det är där boken faller pladask. Förväntar man sig kärlek (som jag gjorde) blir man besviken (men inte jättebesviken).

Betyg? Faktiskt 4 av 5 trots min hårda kritik.